Jossan här.

Jag har just haft en av de bästa upplevelserna i mitt liv!! Jag skojar inte! Det var helt grymt (till alla som väljer att sluta läsa här vill jag bara säga att upplevelsen inte var att använda en succini som dildo).

Jag, Alyssa, Tiffany, Rachel och Amanda åkte till down town Chicago och gick på restaurang. Det var helt grymt! Det var nämlign inte vilken restaurang som helst, utan Dick's, plus att vi åkte i Rachels cabriolet!!

Jag kan lätt konstatera att Rachel förmodligen är den sämsta chaufför jag någonsin träffat. Jag tror jag hade ca 10 nära döden upplevelser på vägen dit, och det blev ju inte precis bättre av att hon inte hade tillåtelse att köra in till Chicago så sent på kvällen. Men vi överlevde, trotts att varenda bil i Chicago måste ha tutat på oss vilket bara fick Rachel att falla för grupptrycket och tuta lite hon med.

Men som sagt så har hon en cabriolet, så vi körde genom Chicago, nercabbat med musiken på högsta volym! "shawty had them apple bottom jeans, boots with the fur, the whole club was looking at her, she hit the floor.." Det var helt gryyyymt!! Kallt som satan, men det var värt det! Det kändes som att jag var i OC eller något, i en film!! Bara såå perfekt och grymt!

Sen kom vi till Dick's, och det är inte vilken restaurang som helst. Inne i restaurangen är det helt oreda, och personalen är JÄTTE otrevlig. Om man ber om sugrör så kommer de och kastar dem på en

"Here's your fucking straws!" Jätte otrevliga! och om man vill ha mer dricka får man gå och hämta det själv, det är meningen att de ska vara otrevliga.

Dessutom gör de hattar av pappersduken som de skriver elaka saker på och trycker på en huvud. Två killar vid bordet bredvid vårat fick hattar som sa: "My name is bubbles", och på den andras stod det "I blow bubbles" haha!!! (blow/blowjob = suga av)

På våra hattar stod det:

Tiffanys - "I have boy parts"

Alyssas - "Well worth the herpes"

Amandas - "I still wet my bed"

Rackels - Igår var Rachels födelsedag, så de knöt ballonger in hennes hår som det stod "It's my birthday bitches!" på.

Min - "I lost my virginity to an eggplant"

Haha, så jag gick genom chicago med en hatt som det stod att jag förlorade oskulden till en succini på. För er som inte vet vad en succini är så kan jag tala om att det är en lila gurka som är ca 1 dm (om inte mer!) i diameter!!

Grymt roligt!

I blow bubbles!!!  

Over and fucking out!!

'Twas brillig, and the slithy toves

Did gyre and gimle in the wabe:

All mimsy were the borogoves.

And the mome raths outgrabe.

Det är första stycket av dikten som min teaterlärare tvingar oss att läsa under lektionerna. Om någon förstår ett endanste dyft av det där gablet kommer jag för alltid beundra personen. Det nda jag fattar är att dikten börjar med att förklara stämningen, det är en massa adjektiv och adverb, så det förklarar någon slags stämning, är ledsen att säga, dock, att jag inte fattar mer än så.

Sen är det ytterligare 7 liknande stycken, och efter att ha läst den och hört den ca 1000 gånger nu, har jag börjat förstå att det handlar om någon person/varelse som dödar ett monster, the Jabberwocky.

Vi måste memorera dikten, men det sjuka är att vi inte bara kan läsa den om den är. Nej, bara för att göra det lite mer komplicerat och ännu svårare att förstå meningen i att vi gör det, måste vi läsa den med det best bisarra uttalet. Såhär:

Twas brilliga, anda thee slithee tovES

dida gyre anda gimbEL in thee wabE

Varenda liten bokstav måste uttalas korrekt plus att vi måste lägga till ett litet stönande efter varje ord som slutar med en konsonant. Väldigt konstigt, om ni frågar mig och resten av klassen... 

Men jag är inte den som säger emot, Mrs. Baker, teaterläraren skrämmer skiten ur mig, så det är bara att göra som hon säger... hon är GAALEN!

over and and out

Jossan här.

Idag gjorde jag något väldigt pinsamt. Det var precis som i en film, High School film. Typ "Superstar" eller någon annan löjligt töntig film.

För att börja från början så har jag en klass som heter TPI, det är en "study hall" för folk som inte kan engelska, så att de kan få mer hjälp. Jag behöver det inte, lärarna tycker att dt är helt onödigt för mig att vara där, men jag tycker att det är intressant, man stöter ju på så många olika nationaliteter. Men lärarna har rätt, det är ingen som helst mening med att jag är där, jag hjälper eleverna mer än lärarna gör, för jag sitter ju alltid med dem och de vet att jag kan hjälpa dem.

Men i all fall så är det fyra killar i den klassen, från Litauen, Polen, Slovakien och Mexiko, och så är det jag och den andra unbytesstudenten Melanie (Argentina). Men i alla fall så brukar jag och killen från Mexiko sitta vid samma bord och prata, eller så hjälper jag honom med engelskan etc. Hans engelska är inte speciellt bra...

Så idag mellan en av mina lektioner, när jag skyndade till min nästa lektion så såg jag honom med hans kompisar. Han var en bit bort, så jag vinkade, och han vinkade tillbaka och alla hans kompisar vände sig om för att se vem det var han vinkade till. Medan de alla stod och tittade på mig svängde jag för att gå upp för trapporna, problemet var att jag fortfarande tittade på honom, så jag gick rakt in i en dörr!! Smack, rätt in i dörren!! Jag är säker på att hela skolan måste ha hört. Jag kände mig otroligt dum, är säker på att hans kompisar hade väldigt roligt med den.

Men det var precis som i en film. Tjejen ser killen, de vinkar i slow motion i några sekunder.. och sen SMACK! End of the moment.

Over and out, unless there's a door in my way:)

Sverige här, genom Saren. Som sagt var är vi som blev kvar rätt sega.. Men I lalalalalike it! I fredags fixade iallafall mina underbara älskade vänner någon slags artonårsmiddag för mig. Det åts annas vegolassagne (ojoj! sara ber om vego, vart är världen påväg?), choklad-/smulpaj, godis, chips, vildäpple, pepsi och blåbärste. Det var vuxenspel, zoospel, sång, barnmusik, mysprat, promenad och brygghäng. Senare joinade även Benjiboe och Dempsson vilket gjorde att resten av kvällen spenderades med mycket skitsnack och mys som gamla goda tider. Jag passar härmed på att än en gång säga tack, jag älskar er.

Fråga din granne, fråga din graaanne. Fråga om du och jag ska vara ihop. Du kommer få samma svar, hela världen kommer ge dig samma svar. Vi hör ihop, vi hör ihop.

Jossan här.

I Illinois är Physical Education obligatoriskt för alla High School elever. I min skola får man välja vad man vill ha i PE, man har samma sak två veckor i rad, sen börjar man något nytt. För de första två veckorna valde jag badminton, men när jag pratade med Brittany och Roxana så hade de valt vollyboll, och de ville att jag skulle byta till det. Suck.. Så jag bytte. 

Alla vet att jag inte är någon bra vollybollspelare, Peter-tre-meter kan intyga det! Jag är den som motståndarlaget siktar mot när de servar, bara för att det vet att jag kommer missa bollen.

Så en dag, istället för att träffa bollen med händerna, träffade bollen mig i ansiktet. Varpå en kompis, Donny, säger:

"I don't know how you do in Sweden, but in America we don't play with our face!"

Är hemskt ledsen om jag ger USA en dålig bild av hur Svenskar är, de tror säkert att alla är jätte dåliga på vollyboll.. sorry:P

Over and out, Jossan  

Ok, jag måste ju berätta lite historer om min nya skola också. Jag har gått där i nästan tre veckor nu, och skolan är så stor att jag fortfarande inte hittar överallt!

Toaletterna på andra våningen är självspolande!! Jätte coolt ;p! Problemet är att de inte alltid fungerar så bra, eller jag borde nog säga att de fungerar för bra. De spolar nämligen innan du sätter dig, medan du sitter där (och om you're taking a crap kan de hinna spola mer än tre gånger innan du är klar), och efter att du är klar.

Vi har ca 5 minuter mellan klasserna, vilket är i precis tillräckligt för att du ska hinna gå till din nästa klass, och kanske hämta en bok från skåpet.

En dag efter min 4th period var jag bara tvungen att gå på toaletten innan min nästa lektion, jag kunde inte hålla mig ytterligare en timme. Så såklart medan jag sitter där på toan (som spolar för glatta livet) ringer klockan. Fan fan fan!! I'm gonna be late!! Dang!! Så jag springer till nästa lektion, jag var kanske 1 min sen. Min lärare släpper in mig och säger:

"Do you have a pass?"

"A pass?"

"Yeah, you need a pass, you're late, where were you?"

"Bathroom..."

"You can't be late, that's detention."

Och i mitt huvud tänker jag "You gotta be kiddin me! Am I gonna get a detention for going to the bathroom?! I was 1 minute late, all we do for the first 30 minutes is just sitting around listening to the announcements and talking anyway!!" Men det sade jag ju inte. Som tur var sa läraren (teaterläraren)

"I'm gonna let you slip for this time, but don't let it happen again."

Tacka gud!!

Min värdbror säger att min teaterlärare är mutcho loco! Jag tror att det betyder väldigt galen på spanska:) Mrs. Baker, hon måste ha en skruv lös. Helt plötsligt under lektionerna kan hon börja dansa och sjunga, helt oförberett, medan hon i nästa sekund är den värsta tyrann jag någonsin stöt på. Strange..

Over and out

Jossan

Ok, här kommer en liten uppdatering från den del av lesfolket som lämnade för det stora, feta tjockislandet.

Som de flesta vet lämnade jag lilla Sverige i augusti, för att åka till Poplarville, MS, USA. Det var helt underbart roligt, hela tiden, det hände alltid saker. Visst var min värdfamilj ganska konstig, men jag tänkte inte låta det förstöra min vistelse i Mississippi.

Fem månader senare stog jag inte ut med min värdfamilj längre, jag blev anklagad för saker jag inte gjort, och det började helt enkelt gå utför. Jag vet fortfarande inte varför, för jag gjorde aldrig något. Jag kan fatta att de hade blivit arga på mig om jag gick ut och festade och inte kom hem i tid. Men jag gjorde aldrig något sådant.

Mot slutet pratade min värdmamma inte ens med mig, och tro mig, det blev väldigt ensamt. Föreställ er att bo i ett hus med en människa som ni kännner, men inte så jätte bra. Hon har alltid verkat sur, mest hela tiden så länge som du känt henne, det har liksom alltid verkat som att hon bara ville bli av med dig. Så en dag slutar hon prata med dig, ignorerar dig när du kommer in i vardagsrummet och när du försöker få kontakt är det som om du inte är där över huvud taget. Om du försöker hjälpa henne med något eller räcka henne något rycker hon det ur dina händer och vänder sig direkt från dig så att allt du kan se är hennes krumma rygg. Om du pratar med henne svarar hon (om hon ens svarar) med så få ord som möjligt, som om allt du säger är helt ointressant och hon inte orkar slösa luft på att ge ett mer utförligt svar än "yes" or "na-a".

Min värdpappa var snäll, men han jobbade natt och om han var hemma sov han.

Jag tror aldrig jag har känt mig så ensam och försvarslös förut, för jag hade absolut ingen makt. Ville jag gå någonstans var jag tvungen att ha hennes tillåtelse, och när man är totalt ignorerad är det svårt att be om det, jag var rädd för vad jag än sa kunde hon vända det mot mig.

Jag hade planer på att flytta hem till någon av mina kompisar, men allt tog sån tid med pappersarbeten etc. Så räddningen kom när mina kära vänner i Chicago sa att jag kunde komma och bo hos dem. När jag väl hade bestämt mig för att jag inte kunde stanna i Poplarville satt jag på ett plan till O'Hare en vecka senare.

Jag älskar P-ville, det kommer jag alltid göra. Jag älskar alla mina vänner där, och jag kan inte vänta påden dagen då jag kan åka tillbaka och träffa dem. Det är som jag sade till min vän Jessica helgen innan jag åkte, under en ström av tårar:

"I'm just so freaking scared! I'm scared that I've just had the best time of my life, and now it's all gone... I love yall so much!"

Men nu bor jag i en förort (suburb, typ as nice, massa rikusar) utanför Chicago, och det är JÄTTE bra. Jag trivs jätte bra, visst saknar jag mina vänner, men jag har fått ut så himla mycket av allt det här, jag skulle inte ändra något av det om jag fick chansen. 

  I was burned but I call it a lesson learned
I steak a return but i call it lesson learned.
My soul has returned so I call it a lesson learned.
Another lesson learned....

Life perfect, aint perfect if you don't know what the struggles for
Falling down aint falling down if you don't cry when you hit the floor
It's called the past 'cause im getting past
and i'm nothing like I was before.
You ought to see me now.

Alicia Keys
      

Igår fick jag ett paket på posten, och gissa om jag blev nyfiken när det var en stor låda med beskrivningen "silverring" i Saras handstil. Hmm, tänkte jag, det måste vara en väldigt stor ring som måste skickas i en så stor låda.

Jag brottades med lådan och all tejp ett tag, och när jag äntligen besegrade den fanns en mindre låda (som gav upp betydligt lättare) i den stora lådan, med en jätte fin silverring i. Åhhh, jag blev så glad och den var så fin! Den passar jätte bra som en tumring!

Jag var jätte lycklig och gick runt och berättade för alla att mina bästa vänner var de bästaste bästa!

Senare på kvällen när jag satt på mitt rum och gjorde läxor tog jag av mig ringen för att beundra den för ett litet slag. Det var då jag upptäckte det, på insidan av ringen var det ingraverat i kursiv text L'esfolket. Helt oväntat kom tårarna, det var inga ledsna tårar, utan glädjetårar. Därför att jag har något inte alla har, sann vänskap. Även fast jag är på andra sidan jorden, fylld av nya upplevelser både bra och dåliga kan jag alltid vända mig hemåt och känna mig älskad. I en värld där man inte känner någon, och ingen känner mig, är det en lättnad att veta att man har vänner som alltid kommer finnas där, vänner som aldrig kommer vända ryggen till.   Vänner som känner mig bättre än någon annan och som accepterar mig trots mina brister.

Jag älskar er!