Jag har skapat ett rykte om mig sjalv, klantigt! Det var inte meningen, eller var det? Jag vet inte, jag vet bara att det kan bli riktigt pinsamt.

Innan min 4th period class i fredags stog jag och Jake och pratade. Sedan nar min lektion borjade var min nyfikna kompis Megan saklart tvungen att veta vem det var.  

"Who's that guy you were talking to?"

"Oh, that's Jake in my 1st period class"

"Do you like him?" (how could she tell?)

"I don't know..."

"Yeah you do, your face turned red, does he like you?

"I don't know, he probably thinks I'm stupid cause whenever I talk to him it's like my brain refuses to cooperate. But he is really cute, this morning he brought me donut-holes just because I'd never had them before."

"That's sweet, is he going to the game tonight?"

"Don't know, didn't ask."

Sedan pa kvallen under football matchen satt vi och pratade:

Megan: "Is he here?"

Josefine: "I don't know, I haven't seen him."

Victoria: "Who?"

Megan: "Jake Russel, she likes him."

Som av en handelse rakade ju saklart en annan kille i min 1st period class sitta bredvid och hora hela konversationen. Sa nu vet val hela skolan att jag gillar honom kan jag tro... men det ar lugnt, jag kan tackla allt:) 

Ja, helgen alltså.. Tänkte att det är verkligen ingen som bryr sig, men jag tycker det är kul att skriva så, här kommer en redogörelse av helgen:

Fredag

Efter skolan mötte vi upp hemma hos Olivia för att bara prataprata och prata. Vid middagstid styrde Östman och Saren sina steg mot hemmen medan Corren och Oliven i sin tur styrde stegen mot det andra hemmet; Crave. Efter middagar sågs vi i slussen, promenerade sakta genom mörkret mot pucken tillsammans med vår livvakt; pysmys! Vi lämnade honom till Olivens far och knatade sen ner till Coop för att inhandla kvällens nödvändigheter; pepsi, cocosbollar, lösgodis och lättsaltade chips (anna: blir det pepsi istället för coca-cola så ska det bannemej vara pensionärschips också!). Sen rusade vi hemåt för att under en timme sitta och vara allmänt hysteriska framför Tv4 och Idol 2007! I pausen stegade vi återigen ut på pucken men denna gång till videobutiken, efter många om och men (som vanligt!) valde vi ut två filmer - miss cast away och raise your voice. Den förstnämnda var hm.. STÖRT JÄVLA DÅLIG! Den andra var hm.. sorglig men grymt bra! Orkar inte förklara allt men kan säga att det var ganska känslosamt där på mattan runt ett-snåret.

Lördag

Vi stannade såklart på mattan hela natten men insåg på morgonen bittert att vi måste blivit gamla, den var inte lika bekväm som för ett år sen och kropparna värkte. Jaja, menmen. Lite highschoolmusical och barnkanalen (doctor snuggles <3) lindrar de flesta krämporna sådär på morgonkvisten!

På lördagkvällen hade Oliven åkt ut till landet för att mysa i regnet. Vi andra möttes vid tiotiden hemma hos Gurrburr. Där var det party som vanligt! Ex-antal bag in box och vips var vi (anna: tala för dig själv, kvinna) lätta på foten ;) Det blev en del grabbsnack, promenader, elaka och vulgära skämt, slevdansande, grapefrukttrick, lila tjejsnus och karaffdrickande. Med andra ord en mycket lyckad kväll :)

Söndag

Saren hade i ett svagt ögonblick lovat Erica att möta henne klockan tio i församlingssalen för att förbereda inför fikadagen som globala gruppen anordnat. Nio nollnoll ljöd alltså Aarons glada stämma på åsögatan. Nio fyrtiosju var Östman och Saren ute ur lägenheten, omsminkade och påklädda! Grymt va? Corren och äggregaten var lata och en av dem (nämner inga namn!) hade fått förstorat huvud över natten, så de stannade ett tag till. Östman och Saren knatade iallafall till församlingssalen och hjälpte snällt till att duka innan de tog en trevlig morgonfrukostpromenad i solen med bröd, orangina och banan :) Sen mötte de upp de andra tre och sarens ömma moder i köööörkan och gick på gudstjänst (!). Efter den bar det av till fikabuffén och svullet. Corren skulle spela in en ny låt med Jonas men fick iallafall en snickerskaka av sin extramor! Nu har dagen gått och om en halvtimme ska vi mötas upp för att avsluta en mycket trevlig helg tillsammans på andakt på KU

Over and out / Saren

Mkay.. Vi är rätt dåliga på det här med bloggande.. Eller somliga är. Yähyäh, whatever. Jag (Saren) tänkte iallafall berätta att som ni nog vet har Klitten och Pandan börjat dansa på danscenter :) Streetdance halv sex på tisdagar med Daniel. Jag veet att jag är upptagen och lycklig och allt det där men jag kan inte undgå att bli lite småförälskad i honom ;) Världens charmtroll!

Och dansen passar oss perfekt; Tror ni inte att den första låten han sätter på när vi kommer in i danssalen första gången är "Because of you" med Ne-Yo? En av våra riktiga danmarksklassiker <3 En av våra låtar lixom. Och så påpekar han hela tiden ursäktande hur boybandiga vi ska vara när vi dansar till just den låten.. Ojdå, sånt har ju just vi två myyyycket emot? INTE!

Nästa vecka ska vi iofs börja med en ny koreografi, mer "Yoyo, motherfucker" har han lovat. Det blir nog.. hm.. kul. För de andra iallafall. "Yoyo, motherfucker" är ju inte riiiktigt vårt koncept. Jaja,  menmen.. det blir nog bra ändå! För vi ska dansa in i ån... <3

Idag stäpptes Lars Winnerbäcks nya album; Daugava

Josefine, om du hade varit hemma så hade jag tvingat med dig till signeringen, men under rådande omständigheter så gick jag själv. Glömsk som jag är kom jag inte på det förrän pappa påminde mig om vilken dag det var. "Visst fan, det är ju 26e idag!! >_<" Så jag powerwalkade bort till Skanstull, Skivfönstret och ställde mig i kön. Jag konstaterade att det hade varit smidigare att vara där lite tidigare, men nu var det som det var. Drygt en timme senare stod jag i alla fall inne i butiken och kunde inte slita blicken från mannen, herregud... :D <333333

Köpte skivan och sen var det min tur att språka med självaste geniet <333

L: Hej

A: Hej

L: Ska jag skriva till någon?

A: Ja, Anna

L: Okej, en Anna... *skriver "Till Anna Lars Winnerbäck 2007"*

A: Du får gärna skrive här inne också *öppnar skivan*

L: Visst *skriver "Lars Winnerbäck"*

A: *sträcker fram en hundralapp* Jag skulle gärna vilja ha den här signerad också, om jag får?

L: Haha, aa visst

A: Tack...

...

A: Kan jag få en kram? (A)

L: Ja *kraaaaaam*

A: *kraaaam* Tack så mycket!! :D

L: Tack

Sammanfattat: JAG ÄR EN LYCKLIG MÄNNISKA!!!!!!

alltid samma problem..

alltid samma frågor..

alltid samma disskusioner..

alltid samma förvirring..

alltid sama kaos..

aldrig några lösningar..

alltid craves/donken..

ändå slutar det alltid med mys. HUR LYCKAS VI?!

sara här igen. men, ska fatta mig kort idag :)

update:

- glasdörrshistorian utvecklade sig till hjärnskakning. bajs.

- ipren är bra mot hjärnskakning.. då slipper man vara hemma!
- förlåt och tack till alla er, mina vänner, som orkar med mig fast jag varit så lättirriterad, nollställd och bortvänd de senaste dagarna! <3 ni är guld!

Hej där, Sara här (nu var jag rolig!)

Jag har satt mig själv i stressmode och nu kommer jag inte åt knappen där man drar ner farten. Jag vill och jag vet att jag måste men jag kan inte. Jag orkar inte, det tar för mycket energi att springa i stressmode så det finns ingen kvar till att sakta ner. Nacken sa ifrån för några veckor sen. Jag klagade och tyckte synd om mig själv. Men lyssnade jag? Nej. Magen sa ifrån i torsdags. Jag klagade och tyckte synd om mig själv. Men lyssnade jag? Kanske.. Iallafall höll jag mitt löfte till mig själv, erica, anna och mamma: en hemmakväll. Lördagen blev min hemmakväll. Den jag längtat efter så länge, den jag sett fram emot och vetat att jag saknat. Men inte haft tid, ork eller mod att unna mig. Nu gjorde jag det och det var otroligt skönt. Jag lyckades nästan stänga av stressmode där jag låg i soffan med pyjamasbyxor och avstängd mobil.

Söndagen fortsatte i samma tempo. Började med at plugga lite lätt till cornelias röst i högtalarna. Sedan kröp jag ner i soffan tillsammans med Gustaf; glodde på titanic hela dagen (älska cornelias kommentar: titanic? va? är du deprimerad eller?!) Efter middagen bar det i lugnt tempo (visserligen efter en kaosartad tripp nerför rulltrappan) av till södermalm, älskade södermalm. En kort promenad i regnet samtalandes med anna i telefonen. Och sen; mysfika på tullys med cornelia och anna! Det är när man sitter sådär som man förstår, som man njuter till fullo. Det är då jag förstår varför jag klamrar mig fast vid lesfolket. Varför jag kallar dem mina bästa vänner. Varför de nästan är som systrar för mig. Det är som jag skrev på bilddagboken för ett tag sen; jag kan dem utan och innan men de upphör ändå aldrig att förvåna mig. Jag inte kan leva utan dem. För det är dem som är orsaken till de varma tårar som rullar ner för mina kinder, glädjetårar. 

Men nog pratat om det. Efter vår fika begav vi oss till ku och filmkväll. Jaa-jaa-jaaa, det skulle visas Jakten på lycka. Efter några mintuer skickade Olivia ett sms: "Jag är vid ica. Kom och öppna!" Eftersom det spöregnade ute och jag är en riktig kompis (som inte ville missa filmen) så rusade jag ut mot hallen. Jag har sprungit den vägen måååånga gånger förut, den ligger ju i lokalen som är som mitt andra hem. Men, trots det, har jag aldrig tänkt på att det finns en dörr ut till hallen! Jag sprang alltså genom korridoren och tog ett stort kliv för att komma fort fram till trappan. Men, det var en glasdörr i vägen.. Som i en film studsade jag emot dörren med ansiktet före. Allt inför en hysteriskt skrattane anna (horn). Efter många om och men tog jag mig iallafall mycket smidigt tillbaka till soffan och trängde mig ner vid cornelia och olivia. Efter bara några minteur var olivia såklart tvungen att krångla sig upp för att svara i sin telefunk. När hon smög ut mot korridoren viskade cornelia till mig: "Har hon sina brallor ut och in idag?" varpå vi båda började vrålgarva sådär som bara vi kan. Vi kurade ihop oss ännu mer för att inte störa i filmen, men då välte "någon" ut ett glas med fanta över hela bordet..

Med andra ord; Det var min dag igår!

Kvällen slutade iallafall trevligt med en riktig improvisationsmysandakt av johan tha man som även sjöng och spelade more than words (glädjetårar!).

Sammanfattningsvis; jag är otroligt klantig, keff på riktigt. Idag är min näsa  btw väldigt bred och aningen blå, en riktig skarpnäcksnäsa som tramse så glatt påpekade. Men, jag tror jag hittat reglaget för stressmode, är lite mer i balans just nu iallafall. Nu har jag ju faktiskt testat att gå in i dörren, den upplevelsen var inte att rekommendera och väggar brukar vara tillochmed fastare så jag hoppar gärna den erfarenheten.

Nu känner jag mig manad att blogga en skvätt...

Som vissa redan vet så blev Denice fest inställd, och jag får inte tag på Krullet. Men det är ganska chill ändå. Så här sitter jag som vanligt och seg-degar framför datorn när jag kommer på den brillianta idén att leta upp honom på eniro. Så jag går in där, skriver in telefonnumret och att han bor i nacka. Ca. tre sekunder senare blir jag allvarligt lite omskakad. Mycket riktigt så tillhör telefonnumret en Johan Hedin i Nacka (Fasanvägen 27)

Som ni förhoppningsvis känner till heter även min bror Johan och jag har varit lite skeptisk till att bli kär i någon med samma namn eftersom att det kan uppstå en del förvirring. Man bestämmer inte vem man blir kär i och nu är det som det är. Men nu kommer det spännande!!

Både Johan Östman (bror) och Johan Hedin (krull) fyller år den 12 april!! Samma dag. VAD ÄR ODDSEN???

Uppstår förvirringen inte nu så vet jag inte vad. Ska jag köpa gemensamma födelsedagspresenter till 2xJohan den 12 april eller vad är grejjen?

Over and out!

/Anna