Igår fick jag ett paket på posten, och gissa om jag blev nyfiken när det var en stor låda med beskrivningen "silverring" i Saras handstil. Hmm, tänkte jag, det måste vara en väldigt stor ring som måste skickas i en så stor låda.

Jag brottades med lådan och all tejp ett tag, och när jag äntligen besegrade den fanns en mindre låda (som gav upp betydligt lättare) i den stora lådan, med en jätte fin silverring i. Åhhh, jag blev så glad och den var så fin! Den passar jätte bra som en tumring!

Jag var jätte lycklig och gick runt och berättade för alla att mina bästa vänner var de bästaste bästa!

Senare på kvällen när jag satt på mitt rum och gjorde läxor tog jag av mig ringen för att beundra den för ett litet slag. Det var då jag upptäckte det, på insidan av ringen var det ingraverat i kursiv text L'esfolket. Helt oväntat kom tårarna, det var inga ledsna tårar, utan glädjetårar. Därför att jag har något inte alla har, sann vänskap. Även fast jag är på andra sidan jorden, fylld av nya upplevelser både bra och dåliga kan jag alltid vända mig hemåt och känna mig älskad. I en värld där man inte känner någon, och ingen känner mig, är det en lättnad att veta att man har vänner som alltid kommer finnas där, vänner som aldrig kommer vända ryggen till.   Vänner som känner mig bättre än någon annan och som accepterar mig trots mina brister.

Jag älskar er!