Saren

12 november 2007 09:15

Shit, värsta gulligt! Fett tufft! Och fan, du är van att gå fram i kyrkor ju ;)

Jossan kirrar biffen, gosh vad jag saknar dig..

Jossan

28 november 2007 19:10

Hehe, det var ratt tufft faktiskt:) jag kande mig fett speciell!

har hander det grejer ska du veta, jag skulle skriva ett inlagg om det, men jag ar i skolan, och jag kan inte oppna upp det fran skolans datorer, for det ar blockat... men jag kan skriva kommentarer, sa det ar grymt.

Sa jag ska forsoka ta det fran borjan och kortfattat. Ni vet ju att jag inte riktigt alltid kommer overens med min vardmamma, och i mandags brakade vi igen. Eller rattare sagt hon brakade och jag tog emot utskallningar.

Jag ska inte dra hela historien nu, men kortfattat sade hon att jag alltid gjorde planer med kompisar och aldrig var hemma. Sa sade hon att det kanske berodde pa att jag inte trivdes hemma och ville komma ivag sa mycket som mojligt.

Arligt talat sa ar det sant, men det ar ju for stt jag inte ska langta hem. Fast det verkar inte hon fatta. '

Men sa sade hon att hon hade pratat med Aaron (min vardpappa) om att ringa till organisationen och se om jag kunde bo nagon annan stans. Fast hon sade det bara som i ett hot liksom, och lamnade det dar. Sa jag fragade om det var nagot hon ville prata om, och da menade jag prata om det sa att jag kunde flytta. Men uppenbarligen ville hon inte prata om det, hon vill ju aldrig prata om nagonting.

Sa hon bara lamnade det dar. Hon sade inget mer om det och borjade prata om saker som ska handa i var. Som om jag inte skulle flytta over huvud taget. Jag blev valdigt forvirrad, och ar fortfarande. Jag bestamde mig for att vanta en vecka, blev det inte battre skulle jag kontakta organisationen for att fa byta familj.

Men dagen efter, igar tisdag, satt jag pa min Journalism lektion, jag satt och tankte. Chris, en kompis, sag att jag sag lite nere ut och fragade hur jag madde. Och da borjade jag bara grata, som ett litet barn.

Hela klassen kom runt mig och jag berattade hela historien. Mr. Seal's reaktion var:
"Who am I gonna stab?"
Han bad mig om nummer och email till Wanda, min kontaktperson, och nu ska jag ge det till honom.

Men det var nar han sade det som jag bestamde mig for att jag inte ska ta den har skiten langre. Det ar svart som det ar att vara en utbytesstudent, vardfamiljen ska stotta, inte halla en tillbaka!

Sa snart jag har kommit i kontakt med Wanda och hittat en plats att bo ska jag flytta! Ingen tvekan, jag ar trott pa att vara Mr. nice guy och inte vilja sara Pauline och Aaron. Det ar slut med det nu, Hon sarade mig. Jag kan inte fortsatta bo dar och veta att hon vill bli av med mig.

Sa det var det med det:)
Puss puss alla som laser detta

Saren

29 november 2007 08:28

Det är bra liten! Välidgt bra! Stå på dig! Det är den Josefine vi känner igen! Det kommer bli så bra det där, du är så stark och du anar inte hur stolta vi är över dig här hemma!