hey folk, gissa vem som skriver?

det händer inte så mycket nu. januari = grått och halvkallt. i helgen planerade vi lääänge men kom ingen vart. efter två dygns smsande kom vi fram till att äta middag och sen gå på bio, national treasure. tyvärr är hälften av oss luspanka så både ätandet och bion överläts mestadels till sara, olivia och gurrburr (corren joinade dock på middagen) som åt kycklingpastasalladen på fåtöljen (varning! den har blivit stark!). efter middagen var alltså tanken att gå på bio. det gick så klart inte, de var slutslutslutsålt överallt (och f*cking internet gick det inte att boka på!). som tröst blev det donkenglass och stora gungan i björns trädgård (varning! den är blöt!). där blev vi nästan överfallna av stora tuffa gänget med stora tuffa jackor (varning! risk att flippa ur!) och flydde över staketet. flykten ledde till videobutiken där vi efter många om och men kom överens om att hyra save the last dance (varning! tårar kan förekomma!). resten av kvällen spenderades tittandes på den och lekandes "gul bil" på folkungagatan/götgatan/hornsgatan (varning! blåmärken kan uppstå!).

i helgen blir det ett nytt försök på national treasure (om plånkisarna tillåter!) annars save the last dance 2, yeahy.

yo! saren här!

de senaste dagarna har vi varit riktiga förortsungar. vi har hängt ute hos mig i sharpnude, svullat och kollat på hetinggetingen gustaf skarsgård i filmen med namnet som passar bra in.. förortsungar!

i måndags var det jag och mina broes milla&mulle som bunkrade upp med amerikansk saft och jell-o, smakade, och sen tog en tripp till konsum där vi inhandlade både mandelbiskvier, semlor, nutella och vit choklad.

igår, tisdag, var det jag och min väääään östman som bunkrade upp med något nyttigare: resterna av nutellan, te och apelsin.

summering: förortsungar är en bra film, passar till både amerikanskt svull, lessvull och nyttigt svull!

Yoo! Saren här igen! Det var ett tag sen sist.. En del har hänt;

- Det har varit grönantradition

- Det har varit midnattsmässa på julafton

- Det har varit sjukdom för Saren

- Det har firats nyår hos Nikolaus i kristineberg

- Det har rests till trysil för Östmans

- Det har firats med familj, med myndiga och med släkt/lesfolk

- Det har öppnats julklapp från amerikatt (Tack <3)

- Nya smeknamn har introducerats; Milla och Mulle!

- Det har druckits diverse alkoholhaltiga drycker i Sarens kök

- Det har skålats i artonårsskumpan!

Men mest har det varit vi, bästaste bästa vänner.

Och dääär var första medlemmen av l'esfolket arton! Jihaaaaw!

Saren goes arton, just nu! (Om åtta minuter om vi är exakta)

Och josefine ringde från Chicago 00.01 medan de andra smsade :') TACK!

Och förresten, som den vuxne mogne flicka jag är lovar jag att skriva mer i vår älskade lesblogg, den dör ju utan mig? Right? ;)

Jossan här. Eller Josie som alla kallar mig i detta land.

Jaha, så helt plötsligt bor man inte i Poplarville, MS, längre. Vem hade knnat förtse det? inte jag. Jag älskade det där nere!!! Visst var det ganske obehagligt när de startade "prayer circles" under rasterna och var tvugna att välsigna pizzan innan de åt den, men bortsett från allt det där så älskade jag det där nere!!!

Jag berättade för Jess alldeles innan jag åkte att "I've just had the best time of my life, and now it's all gone." Shit vad jag grät, redan några dagar innan jag åkte grinade jag konstant! Så fort jag ens tänkte på det. T.ex. när jag såg coach Kelly en morgon och tänkte på första soccer träningen och sedan på att jag inte kommer träffa honom någonsin igen, då började jag grina. Min soccer coach liksom...

För att berätta allt från början så kom jag aldrig överens med min värdmamma nere i Poplarville, Mississippi. Hon tyckte att jag skulle sitta hemma hela dagarna och titta på tv med henne, i alla fall så kändes det så.

Jag var alltid lite rädd för henne. Jag tror att det berodde på att hon hade humörsvägningar som var helt oberäkneliga. Dessutom såg hon alltid ut som att hon var jätte sur, hon verkade liksom aldrig glad.

Hon började anklaga mig för att gå bakom ryggen på henne. Den paranoida kärringen måste ju ha hittat på allt det, för jag ljög aldrig för henne och gick än mindre bakom ryggen på henne. Men det var så som hon kände det, tydligen.

Sen började hon säga att hon skulle ringa till min local coordinator för att se om det fanns någon annan stans jag kunde bo. Hon sade det mer som ett hot, men jag pallade inte med att hon snackade om att jag skulle flytta ena dagen för att sedan låtsas som att det regnar den andra dagen. Så jag bad som att få flytta (jag bad min local coordinator).

Min local coordinator sade att jag skulle försöka se om jag kunde bo hos någon av mina kompisar. Det kände skitjobbigt för mig, att behöva fråga mina kompisar: "Hej, kan jag flytta in hos dig?" Men jag behövde inte fråga, flera av mina kompisar erbjöd sig, och pratade med sina föräldrar och allt. 

Problemet var att allt tog så lång tid. Jag orkade inte. Så när Pauline (min dåvarande värdmamma) talade om för mig en kväll att någon (vet ej vem) hade ringt till henne och talat om för henne att jag letade efter en ny värdmamma blev allt bara för mycket. Jag fick en utskällning om hur respektlöst det var att gå runt till mina kompisar och tala om för dem hur hemaska värdföräldrar jag hade och att jag behövde flytta. Detta trots att det var hon som började prata om att jag behövde flytta. Förväntade hon sig att jag skulle sitta runt hemma och bara vänta på att hon sade: "packa dina väskor och dra". Nej tack.

Men efter det slutade hon prata med mig, och det blev jätte jobbigt.

Mina vänner i Chicago hade sagt att om jag ville kunde jag komma och bo hos dem. Så det var det jag gjorde. Jag flydde.

Grät, som sagt, som aldrig förr innan jag åkte. Men det var för det bästa. Jag lever ju, och har det bra. Fast det suger att mitt år blev helt tillknycklat!! Bara för att jag har sett fram emot det här hela mitt liv... Ingenting man verkligen vill blir som man har tänkt sig. Åtminstone har jag lärt mig det. Man får bara lära sig att leva med saker och ting som de är.

Over and out,

Jossan  

Banan (!) bakom tangenterna, tänkte skriva några väl valda ord.

Jag har varit ganska opepp på jul hela november/december/idag men julen ska genomlidas på precis samma sätt som alltid. Mat ska ätas, Kalle ska ses, glögg ska drickas, klappar ska delas osv osv.

Vaknade 07:10 av mobilen som sa att det snart var julkalender, masa dig upp slöa jävel. Anna med fleece-filt till soffan, mys-stämning ett tag, fast pappa snarkade bort den :\ Tillbaka till sängen, Kent som sömnpiller och jag vaknar igen vid typ halv tio.

Går upp och äter frukost, rymmer sedan hemifrån... Med SL-kort i fickan och michelingubbejackan på kliver jag ner i tunnelbanan och kliver av vid hötorget, varför varför? Vandrar planlöst runt i stan en halvtimme och går (!) sedan hem. Fikar, sitter framför datorn, Kalle Anka, sitter mera framför datorn, sen är det glögg, dator, laga mat, äta mat, äta mera mat, Karl Bertil <33, klappar, te och cupcakes, dator, midnattsmässa <3.

Första gången på midnattsmässa, tillsammans med mami och papi. Tyvärr har jag ätit för mycket för att det ska kunna vara bra och mitt huvud är nära att sprängas. Osocial banan i kyrkbänken. Sitta, stå, lyssna, sjunga osv osv. Lyckas vara lite social på utvägen, står ett tag utanför kyrkan men fryser nästan ihjäl och går hem.

Nu väntar sängen, plask!

Grönandagen, 23 December! <333