Jossan här. Eller Josie som alla kallar mig i detta land.

Jaha, så helt plötsligt bor man inte i Poplarville, MS, längre. Vem hade knnat förtse det? inte jag. Jag älskade det där nere!!! Visst var det ganske obehagligt när de startade "prayer circles" under rasterna och var tvugna att välsigna pizzan innan de åt den, men bortsett från allt det där så älskade jag det där nere!!!

Jag berättade för Jess alldeles innan jag åkte att "I've just had the best time of my life, and now it's all gone." Shit vad jag grät, redan några dagar innan jag åkte grinade jag konstant! Så fort jag ens tänkte på det. T.ex. när jag såg coach Kelly en morgon och tänkte på första soccer träningen och sedan på att jag inte kommer träffa honom någonsin igen, då började jag grina. Min soccer coach liksom...

För att berätta allt från början så kom jag aldrig överens med min värdmamma nere i Poplarville, Mississippi. Hon tyckte att jag skulle sitta hemma hela dagarna och titta på tv med henne, i alla fall så kändes det så.

Jag var alltid lite rädd för henne. Jag tror att det berodde på att hon hade humörsvägningar som var helt oberäkneliga. Dessutom såg hon alltid ut som att hon var jätte sur, hon verkade liksom aldrig glad.

Hon började anklaga mig för att gå bakom ryggen på henne. Den paranoida kärringen måste ju ha hittat på allt det, för jag ljög aldrig för henne och gick än mindre bakom ryggen på henne. Men det var så som hon kände det, tydligen.

Sen började hon säga att hon skulle ringa till min local coordinator för att se om det fanns någon annan stans jag kunde bo. Hon sade det mer som ett hot, men jag pallade inte med att hon snackade om att jag skulle flytta ena dagen för att sedan låtsas som att det regnar den andra dagen. Så jag bad som att få flytta (jag bad min local coordinator).

Min local coordinator sade att jag skulle försöka se om jag kunde bo hos någon av mina kompisar. Det kände skitjobbigt för mig, att behöva fråga mina kompisar: "Hej, kan jag flytta in hos dig?" Men jag behövde inte fråga, flera av mina kompisar erbjöd sig, och pratade med sina föräldrar och allt. 

Problemet var att allt tog så lång tid. Jag orkade inte. Så när Pauline (min dåvarande värdmamma) talade om för mig en kväll att någon (vet ej vem) hade ringt till henne och talat om för henne att jag letade efter en ny värdmamma blev allt bara för mycket. Jag fick en utskällning om hur respektlöst det var att gå runt till mina kompisar och tala om för dem hur hemaska värdföräldrar jag hade och att jag behövde flytta. Detta trots att det var hon som började prata om att jag behövde flytta. Förväntade hon sig att jag skulle sitta runt hemma och bara vänta på att hon sade: "packa dina väskor och dra". Nej tack.

Men efter det slutade hon prata med mig, och det blev jätte jobbigt.

Mina vänner i Chicago hade sagt att om jag ville kunde jag komma och bo hos dem. Så det var det jag gjorde. Jag flydde.

Grät, som sagt, som aldrig förr innan jag åkte. Men det var för det bästa. Jag lever ju, och har det bra. Fast det suger att mitt år blev helt tillknycklat!! Bara för att jag har sett fram emot det här hela mitt liv... Ingenting man verkligen vill blir som man har tänkt sig. Åtminstone har jag lärt mig det. Man får bara lära sig att leva med saker och ting som de är.

Over and out,

Jossan  

 

MEN FY

31 december 2007 09:10

URS, DET LÅTER HET HEMSKT. JAG SKULLE NOG INTE KLARA DET SÅ BRA SOM DU, OM JAG VAR I DIN ÅLDER. FAN VAD COOL DU ÄR. EN HJÄLTE.
URS. TUR ATT DU KOM DÄRIFRÅN HON VERKADE JU HELSKUM JU. HOPPAS ATT ALLT ÄR BRA NU IALLAFALL.
KRAM MÅLARKLUDDEN

http://MILLER MÅLARKLUDD

 

Saren

1 januari 2008 17:43

Älskling! Du är så stark! Och nu har du iallafall fått ditt äventyr och "något att beräta för barnbarnen"? ;)
Jag är stolt över dig!

 

Jossan

7 februari 2008 02:39

Sara, jag älskar dig!! Ingen känner mig så bra som du! Du vet verkligen precis hur jag ser allt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hösten har kommit till Skåne nu, det är sådär perfekt höstväder som man annars bara hoppas på. Dimma på morgonen, sol och klar himmel på dagen och vackra solnedgångar. Kallt som fan är det också, frostnätter. Dock ingen snö än. Igår gick jag på kväll...

Saren här.   Som ni vet så fick min telefunk bada i toaletten för några veckor sen.. den tyckte inte om det, och dog. Men jag har lyckats få så mycket liv i den att jag kunde tömma den på anteckningar (vilket var ganska många, för som ni vet skri...

Hej mina vänner!   Jag struntade i festen som det ryktades om och dansade loss till 90-talsmusik tillsammans med mina korridorskompisar istället (som också struntade i festen). Barndomsnostalgiskt och vackert på alla vis, med återupptäckandet av ...

  Fredag. Har inte haft inspiration att skriva här, trots att det hänt massa kul på internatet. Tack för Stockholmsuppdateringen, kul att höra (läsa) att ni har det bra, fast nu saknar jag er ännu mera förstås :( Idag har det varit jättevarm...

Hejsan hoppsan "skåning", Saren här! Jag tänkte nu ge mig på den så högt efterlängtade, eftertjatade, bloggen från storstaden. Faktum är dock att här händer inte så mycket.. kikade i min kalender för att se vad vi hittat på för bus sen d...