Jossan har.

Min vardbror ar sa himla sot. Han pratar alltid om hur sorgligt det kommer vara nar jag aker hem, om hur han kommer grata och grejer. Han sade:

"Josefine, it's gon be sad whenever you go back to Swedish, I think on cry".

For nagra dagar sedan berattade han att han skriver dikter. Jag blev jatte forvanad, for han ar inte den typen av person. Han har typ varit i massa skit, typ brot sig in i ett hus och snodde massa saker och har haft problem i skolan och sa. Sa man forvantar sig inte att han skriver dikter liksom. Men han sade att han skulle skriva en dikt om mig och ge den till mig. Sa har gar den:

To Josaphen (p.s. I hope I spelled it right)

The first sight was like a vision something special

I could see

Not another friend but someone special

to me

Not a Swedish girl my friends would think they

could adore

But a friend I'd want to keep for a lifetime

maybe more

Like a picture on the wall, you know

something you just glance at

But a memory in the past you'd always

want to take back

Not another person who says hi and then it'll

end.

A girl I knew from the start who maybe

my new best friend.

To be friends you stay in the same town...

no it isn't true

Cause when you're a billion miles away iill still be

friend to you.

Fett fint, eller hur? Jag lir typ tarogd, det ar ju sa gulligt! Jag ska skriva en dikt till honom med!